Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Kolosserbrevet 2:1 Kolosserbrevet 2:2 Kolosserbrevet 2:3 Kolosserbrevet 2:4 Kolosserbrevet 2:5 Kolosserbrevet 2:6 Kolosserbrevet 2:7 Kolosserbrevet 2:8 Kolosserbrevet 2:9 Kolosserbrevet 2:10 Kolosserbrevet 2:11 Kolosserbrevet 2:12 Kolosserbrevet 2:13 Kolosserbrevet 2:14 Kolosserbrevet 2:15 Kolosserbrevet 2:16 Kolosserbrevet 2:17 Kolosserbrevet 2:18 Kolosserbrevet 2:19 Kolosserbrevet 2:20 Kolosserbrevet 2:21 Kolosserbrevet 2:22 Kolosserbrevet 2:23
Kolosserbrevet 2:22 (SV1917) – Kommentaröversikt
I Kolosserbrevet 2 uppmanas läsaren att inte falla för människobud och människoläror som ytt och förbrukning när det gäller regler och rätter som människor sätter upp. Versen pekar mot en kontrast mellan det som tillfaller världsliga föreskrifter och den fullkomnade frihet som Kristus erbjuder. Den svenska texten fångar en fråga om vad som verkligen “må gå under genom förbrukning” – alltså vad som definieras som gilt genom mänskligt lärande och ceremonier istället för genom tro och Kristus.
Texten riktar uppmärksamheten mot de regler och traditioner som människor skapar och därigenom avleder från det kända i Kristus. Dessa ting kan verka skadliga när de upphöjs till avgudar eller när de ses som vägledande för andlig rättfärdighet. Författaren varnar för att låta fysiska regler och mänskliga läror styra troendes liv istället för det som är köpt genom Kristi verk.
I kapitlet lyfter Paulus upp Kristi fullhet och den andliga frihet som trorens relation till Kristus innebär. Förevarande vers varnar för att följa regler som egentligen är människors konstruktioner – till exempel rituella påbud eller filosofiskt tänkande – och därmed förloras fokus på Kristi överhöghet och livgivande kraft. Det man söker i sådana mänskliga regler riskerar att bli måttstocken för gudsfruktan snarare än Kristus.
Liknande varningar återfinns i andra brev där Paulus betonar friheten i Kristus i kontrast till yttre ritualer och människans traditioner. En jämförelse kan göras med Efesierbrevet där Kristus är den som upphäver fiendskap och givit oss ett nytt sätt att närma oss Gud utan mänskliga ritualer. En annan parallell finns i Romarbrevet där lagen och köttet ställs mot den nya anden i Kristus. Vidare reflekteras i 1 Tim 4 där förebilder av mänsklig undervisning prövas mot den heliga skriften.
Som troende är det hälsosamt att pröva våra praktiker i ljuset av Kristi fullhet. Om en tradition eller teologisk uppfattning får oss att förlora Jesus som centrum i vår tro, bör vi omvärdera. Praktisk tillämpning: håll fast vid kärnan i evangeliet, var försiktig med överdriven betoning på regler, och sök andlig mognad genom sunna läror som färdas i Kristus.
Relationen mellan tro och fröjd i frihet följs av tvärkopplingar till andra texter där människors bud och läror står i kontrast till Kristi auktoritet. Till exempel:
Genom dessa kopplingar blir huvudbudskapet tydligt: vår tro står starkast i Kristus och i hans frihet, inte i människors regler eller filosofier.
Kol 2:22 uppmanar till vaksamhet mot mänskliga regler som används som vägledning för andlig rättfärdighet. Budskapet är att hållbart andligt liv byggs kring Kristus och hans fullkomliga uppnåelse, inte omkring tillfälliga regler eller mänskliga undervisningar. Genom att hålla fast vid evangeliets kärna bevakar vi friheten i Kristus och undgår att gå under i tomt förbrukningsarbete.
Utdragna jämförelser från kyrkans äldre kommentarer:
Matthew Henry betonar att människobud kan få oss att betrakta yttre lydnad som rättfärdighet, medan sann rättfärdighet rör inre tro och liv som följer Kristi alltså lydnad. Albert Barnes påpekar att sådana regler inte har kraft att ge andlig förnyelse och att de endast bekämpar kunskapens riktiga mål när de ersätter Kristus. Adam Clarke förstärker tanken att mänskliga läror saknar den fordran som Kristus uppfyllde genom sin död och uppståndelse och att frivillighet under evangeliet är den rätta auktoriteten.
Notering: Inga direkta citat från Henry, Barnes eller Clarke återges här, men deras sammanfattade synsätt används som grund för tolkningen.