Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Samuelsboken 1 2 Samuelsboken 2 2 Samuelsboken 3 2 Samuelsboken 4 2 Samuelsboken 5 2 Samuelsboken 6 2 Samuelsboken 7 2 Samuelsboken 8 2 Samuelsboken 9 2 Samuelsboken 10 2 Samuelsboken 11 2 Samuelsboken 12 2 Samuelsboken 13 2 Samuelsboken 14 2 Samuelsboken 15 2 Samuelsboken 16 2 Samuelsboken 17 2 Samuelsboken 18 2 Samuelsboken 19 2 Samuelsboken 20 2 Samuelsboken 21 2 Samuelsboken 22 2 Samuelsboken 23 2 Samuelsboken 24Verse
2 Samuelsboken 3:1 2 Samuelsboken 3:2 2 Samuelsboken 3:3 2 Samuelsboken 3:4 2 Samuelsboken 3:5 2 Samuelsboken 3:6 2 Samuelsboken 3:7 2 Samuelsboken 3:8 2 Samuelsboken 3:9 2 Samuelsboken 3:10 2 Samuelsboken 3:11 2 Samuelsboken 3:12 2 Samuelsboken 3:13 2 Samuelsboken 3:14 2 Samuelsboken 3:15 2 Samuelsboken 3:16 2 Samuelsboken 3:17 2 Samuelsboken 3:18 2 Samuelsboken 3:19 2 Samuelsboken 3:20 2 Samuelsboken 3:21 2 Samuelsboken 3:22 2 Samuelsboken 3:23 2 Samuelsboken 3:24 2 Samuelsboken 3:25 2 Samuelsboken 3:26 2 Samuelsboken 3:27 2 Samuelsboken 3:28 2 Samuelsboken 3:29 2 Samuelsboken 3:30 2 Samuelsboken 3:31 2 Samuelsboken 3:32 2 Samuelsboken 3:33 2 Samuelsboken 3:34 2 Samuelsboken 3:35 2 Samuelsboken 3:36 2 Samuelsboken 3:37 2 Samuelsboken 3:38 2 Samuelsboken 3:39



2 Samuel 3:34 ( SV1917 ) – Direkt betydelse
Ordet på svenska säger att Dinas händer inte var bundna och hennes fötter inte var slagna i fjättrar, och att hon föll som man faller för ogärningsmän. Det innebär att hennes död var lika plötslig och oväntad som dåd görs under uppsåtlig och rå brist på nåd eller rättfärdighet. Man markerar en kvinnas död som ett tragiskt slut på en period av konflikt och otrygghet i kungahuset, där sinnet blivit dräpt av svek och våld.
Kontextuell bakgrund
Detta versstycke kommenterar Joab’s roll i slakten av Abners släkt som en del av fejdens efterdyningar i kung Davids regeringstid. Dinas död nämns i ett moment där folket leds till sorg, och där orden om hennes oförvitna, vackra och obesuddade natur fungerar som en moralisk påminnelse om att våld lämnar spår även när det sker i politiska intriger. Kommentatorerna betonar att hennes falna öde visar hur förvridet maktspelens pris kan bli.
Tolkning och insikter
Den bibliska formuleringen om Dina händer och Dina fötter anknyter till en bild bortom fysisk död. Den refererar till en person som föll utan försvar, som ett offer för hot och strävan efter hämnd. Jakten på rättvisa blir i själva verket en förlust av mänsklig nåd. Texten understryker att folket gråter ännu mer över hennes död, vilket visar sambandet mellan rättvisa, vrede och sorg i kungliga sammanhang.
Cross-referenser och förbindelser
Förbindelse 1: Liknelsen av att folket lider när skadlig makt används utan mått. Förbindelse 2: Provet av Kung Davids tid som bär spår av konflikt och förräderi. Förbindelse 3: En antydan till hur härskarens val och åtgärder påverkar det allmänna välfärdsstämningen.
Relaterade passager (utan fullständiga citat)
2 Samuelsboken 2–4, och 1 Kungaboken 2 beskriver konflikter inom kungafamiljen samt hur sorg och rättfärdighet sammanflätas i kungliga beslut. Dessa stycken ger ljus över hur personliga förluster speglar större politiska processer.
Praktisk slutsats
Texten uppmanar läsaren att se hur maktens spel inte bara påverkar kungens palats utan även de mest utsatta bland folket. Betoningen på sorgens gemenskap visar att rättvisa och nåd går hand i hand—även i tider av konflikt och smärta.
Kort sammanfattning
I 3:34 vekar orden som en moralisk varning: våld och svek lämnar efter sig sorg och förlust, och folket bär tyngden av sådana händelser tillsammans. Denna vers bjuder in till eftertanke om hur man som samhälle och troende bör värna rättfärdighet och medkänsla även när svåra beslut tvingar sig fram.