Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
2 Korinthierbrevet 6:1 2 Korinthierbrevet 6:2 2 Korinthierbrevet 6:3 2 Korinthierbrevet 6:4 2 Korinthierbrevet 6:5 2 Korinthierbrevet 6:6 2 Korinthierbrevet 6:7 2 Korinthierbrevet 6:8 2 Korinthierbrevet 6:9 2 Korinthierbrevet 6:10 2 Korinthierbrevet 6:11 2 Korinthierbrevet 6:12 2 Korinthierbrevet 6:13 2 Korinthierbrevet 6:14 2 Korinthierbrevet 6:15 2 Korinthierbrevet 6:16 2 Korinthierbrevet 6:17 2 Korinthierbrevet 6:18



2 Korinthierbrevet 6:17 (SV1917) – Kontext och betoning
I sammanhanget uppmanar Paulus de kristna i Korinth till skildring från företeelser som manifesterar oanvändbarhet inför Gud: otukt, orättfärdighet och avgudadyrkan. Detta är en del av hans ansvar att upprätthålla en ren kyrkopolk mitt i en omtumlande kulturell miljö. Versen talar till den troende som lever mitt bland världen men som inte får dela dess orättfärdiga handlingar eller tänka som de gör; det handlar om en praktisk särskiljning som grundar sig i vördnad för Gud och hans kallelse.
Centra budskap
Herren uppmanar att vi går ut från det som är oren och skiljer oss från det som inte behagar honom. Skiljningen är inte enbart en ytlig avskärmning utan en inre hållning som avspeglar trohet och helgelse. När vi avlägsnar oss från syndens mönster, öppnas plats för att Gud kan mottaga oss och välsigna vår vandring.
Nyckelteman
Relaterade passager
– 2 Kor 7:1 antyder att renhet och avhållsamhet från orättfärdiga vanor följer tron på Kristus. Förhåll dig till helgelsen som ett livslångt mål, inte som en enskild standard.
– Joh 15:19-20 visar att den som följer Kristus inte kan förvänta sig att passa in i världens anda utan blir annorlunda i sina prioriteringar.
– Ef 5:11-12 varnar för att delta i mörkrets gärningar men uppmanar till öppenhet och helgelse, vilket stärker förståelsen av att skiljningen är till för att behaga Gud.
Praktisk tillämpning
Fundera över vad i din vardag som behöver skiljas bort eller omvärderas till följd av din kallelse. Det kan röra sig om företagsetik, underhåll av relationer eller mediernas konsumtion. Be om vishet att behålla en oskyldig kärlek till Gud samtidigt som du lever i världen utan att låta världen få dominera ditt hjärta.
Citat och samstämmighet med äldre kommentarer
Historiska Christian kommentarer understryker att skildringen är en praktisk konsekvens av rätt tro: separation från vad som förleder till orenhet och närhet till Guds heliga närvaro. I korthet ses detta som ett uttryck för kysk och hängiven gudsrelation. Adams Clarke och Matthew Henry framhäver att skildringen inte är isolering utan en disciplinerad levande tro som reflekterar Kristi bild i oss.
Kort sammanfattning
2 Korinthierbrevet 6:17 uppmanar troende att lämna det orena och avlägsna sig från världens orenhet, så att Gud kan ta emot och välsigna dem. Det står som en praktisk påminnelse om helgelse som kallelse och vår gemenskap med Gud i ett liv som behagar honom.
Cross-references och förbindelser
– Se samstämmighet i 2 Kor 7:1 för betoningen av helgelse och renhet i livsstilen. Att förbättra inre renhet leder till yttre frihet i hoppet om Guds närvaro.
– Inom Johannesevangeliet finns teman om att följa Jesus och lämna världen bakom, som förstärker idén om delning från det som föder synd.
Uttalanden från äldre kommentatorer som nämns i texten hålls korta och i sammanhanget, där ord av Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används endast i undantagsfall och i relevanta sammanhang.