2 Krönikeboken 6:42 (SV1917) – Kontext och betydelse

I Davids son Salomo ber staden och templet inför Herren. Denna bön uttalas i sammanhanget av templet som symbol för Guds närvaro bland folket och det löfte som Gud gav till David om att hans tron skulle vara där och att Gud skulle svara bederna som riktas till honom. Versen är ett uttryck för ödmjukhet inför Guds nåd och minns de löften som Gud har gett till sin tjänare David och hans avkomma. Det är också en påminnelse om att Gud inte vänder bort dem som söker honom i tro och bön, utan återkommer till dem enligt det trofasta löftet i förbundet.

Central betydelse

Versen belyser den teologiska grundtonen i Salomos bön om Guds nåd i förhållande till det löfte som Gud gav till David. Trotts all helgad tjänst och ceremonier förblir människan beroende av Guds barmhärtighet. När salomonerna vänder sig till Gud och minnas dess nåd, betonas att Guds trofasthet står över mänskliga meriter.

Tre nyckelteman

• – Gud upphör inte att minnas sin nåd mot David och hans hus. Trofasthetens princip står över människans egen meritering.
• – Löftet till David kring ett furstenskapligt och gudsrelationens center i Jerusalem gör att böner som denna får tyngd.
• – Denna bön söker Guds ansikte och påminner om att förbundet är grunden för Guds svar på bön.

Relaterade bibelställen

• 2 Krönikeboken 7:14 – Betonar omvändelse och guds svar på bön i templet. Förklarar att om folket vänder sig till Gud, kan han skona och leda tillbaka.

• 1 Kung 8:15–17 – Salomo påminner om Guds löfte till David och hur templet blivit en plats för Guds namn och närvaro. Förbindelsen mellan löften och böner understryks här.

• Jak 4:3 – Guds svar på böner som leds av rätt motiv och ödmjukhet inför hans vilja.

Praktisk tillämpning

Nåden i detta versuttryck uppmuntrar till ödmjuk bön och tillit till Guds trofasthet även när omständigheterna ser svåra ut. Samtiden i templet blir en modell för vår bönes framtoning: att komma inför Gud som den som har ansvar för sin mänskliga öde och som håller fast vid sina löften. Vi kan lära oss att be i förvissning om att Gud inte glömmer sina löften och att hans svar ofta kräver trofast kommunikation med honom.

Sammanfattning

2 Krönikeboken 6:42 sammanfattar byggstenarna i Salomos bön: minnet av Guds nåd mot David, sanningen i Guds förbund, och förtröstan i att Gud svarar de som söker honom troget. Det är en bön som uppmanar till förtröstan i den gudomliga trofastheten och i det uppenbarade löftet om Guds närvaro genom templet.

korta citat från äldre kommentarer

Adam Clarke: "Guds nåd mot David och hans hus var grunden för hela härligheten i templet och i Israel." (fritt sammanfattat ur Clarke-kommentarer)

Matthew Henry: "När vi ser Guds löften kalla på bön, må vi likt Salomo ropa till honom med uppriktig tro och ödmjukhet." (fritt sammanfattat ur Henry-kommentarer)

Albert Barnes: "Bönens kraft vilar i förbindelsen mellan Guds trofasthet och vår tillit till hans ord." (fritt sammanfattat ur Barnes-kommentarer)