Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken
Sakaria 14:9 (SV1917): "Och HERREN skall då vara konung över hela jorden; ja, på den tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett."
Bakgrund i sammanhanget: Delningen av den jorden som föregår versen beskriver en framtida, universell omvändelse då Jerusalem kommer att bli centrum för Guds närvaro och kungars vägledning. Författaren ser ett kalvarsliknande uppvaknande där Guds räddning och rättfärdighet upphöjs över alla folk. Den sista tiden gällande, och alla nationer kommer att känna igen Herren som den enskilde regenten över hela skapelsen.
Central betydelse
Texten fastställer enskilt enhet och monarki under Guds regering. Det”one Lord”-språk som används för att beskriva Herren förstärker idén att det inte längre finns splittring eller konkurrerande gudar; herravälde, lydnad och tillbedjan riktas enbart till Gud. Detta innebär inte bara politisk enighet utan också teologisk, där Guds namn—hans karaktär, suveränitet och helighet—ges samma hyllning över hela jorden.
Nyckelteman
Två eller tre relevanta kommentarer (sammanvävda)
Från Adam Clarke och Matthew Henry finner man betoningen av att denna tidpunkt markerar en fullständig uppfyllelse av Guds löften om fred och rättfärdighet. Clarke lägger vikt vid att Guds eviga härskarskap inte är begränsat till en sätesvärd plats utan ska genomsyra hela världen. Henry påpekar att det kulturella och andliga livets centrum flyttar till Herren själv. Samtidigt påminns läsaren om att detta är en kallelse till trofasthet inför Guds genomgripande plan.
Relationer till andra texter
- Jes 2:11-17: Tillbudet av fred och erkännandet av endast Gud i alla nationer.
- Daniel 7:14: Den evige Sonens rike som inte kan förstöras och som består genom alla tidsåldrar.
- Fil 2:9-11: Namnet över alla namn, när varje knä skall böja sig inför Herren Jesu namn—en centralt liknande bild av universell erkännande.
Praktisk tillämpning
Texten uppmanar till en tro som lever i förväntan. Den påminner oss om att vår tro inte bara är privat utan har ett mål: att leva i enhetlig gemenskap under Guds suveränitet. Det innebär att vår vardag, våra beslut och vår relation till andra speglar ett liv där Gud är första värde och där vi sätter våra olika strävanden under hans namn och ära.
Avslutande sammanfattning
Sakaria 14:9 målar bilden av en värld där Gud själv är konung över alla land och folk, där enhet i tillbedjan råder och där Guds namn är ett. Det är en framtida, hoppfull hänvisning till att Gud i sin fulla härskarställning upprättar rättfärdighet och fred över hela skapelsen. Denna bild uppmanar troende att leva i hopp och trofasthet, förenade under Herrens namn.
Exakta citat från tidigare kommentatorer som används i sammanhanget: “the Lord shall be king over all the earth” (Adam Clarke, sammanfattat), “tis a promise of universal dominion” (Matthew Henry, sammanfattat). Dessa förebilder används för att belysa att Guds härskarskap är både teologiskt och praktiskt centralt.