Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Romarbrevet 16:1 Romarbrevet 16:2 Romarbrevet 16:3 Romarbrevet 16:4 Romarbrevet 16:5 Romarbrevet 16:6 Romarbrevet 16:7 Romarbrevet 16:8 Romarbrevet 16:9 Romarbrevet 16:10 Romarbrevet 16:11 Romarbrevet 16:12 Romarbrevet 16:13 Romarbrevet 16:14 Romarbrevet 16:15 Romarbrevet 16:16 Romarbrevet 16:17 Romarbrevet 16:18 Romarbrevet 16:19 Romarbrevet 16:20 Romarbrevet 16:21 Romarbrevet 16:22 Romarbrevet 16:23 Romarbrevet 16:24 Romarbrevet 16:25 Romarbrevet 16:26 Romarbrevet 16:27



Honom, den ende vise Guden, tillhör äran genom Jesus Kristus
Huvudpoängen i Romarbrevet 16:27 i SV1917 är att Gudens vishet och härlighet fullständigt tillhör honom ensam, och att denna ära ges genom Jesus Kristus. I avslutningen sammanfaller den teologiska tyngden i varje epistel med en direkt bekräftelse av Jesu avgörande roll som väg till Gud och som fulländning av Guds plan. Detta versavs avslutning bär en doft av triumf och tacksamhet över det gudomliga förvaltarens verk.
Litterär kontext
I Romarbrevets avslutning binder Paulus ihop de teologiska teman som varit centrala genom hela brevet: rättfärdiggörelsen genom tro, nytt liv i Kristus, och den universella kallelse till tro. Versen fungerar som en doxologi – en sång av erkännande – där den ende vise Guden väntas få all ära. Det är inte bara en personlig avslutning utan ett teologiskt program som pekar tillbaka till Guds vishet i att uppenbara sin plan genom Kristus.
Till betydelse – teologisk vikt
textens kärna är denna erkännande: all ära tillhör Gud, och denna ära kommuniceras och manifesteras genom Jesus Kristus. Det visar hur Kristus är den centrala länken mellan himmel och jord: genom honom fullbordas Guds evangelium. Att ge äran “genom Jesus Kristus” understryker att det är Jesus som gör det möjligt att nå den fulla förståelsen och upplevelsen av Guds vishet.
Kopplingar i Skriften
Kommentarerna visar att visheten inte överskrider Kristus utan finner sin högsta öppning i Kristus, vilket gör att därför all ära tillhör Gud genom honom.
Frågor för reflektion
Konklusion
Romarbrev 16:27 presenterar en doxologi som summerar en levande tro: all ära tillhör den ende vise Gud och ges genom Jesus Kristus. Genom honom upplevs Guds plan i fullhet, och trosvittnesbördet blir ett offentligt erkännande av Kristi centrala roll i frälsningens mysterium.
Kända sammandrag eller citat från föregångare
När det behövs används korta, historiska citat från tidigare tolkare enbart för att belysa traditionell förståelse. Ingen längre exakt text ur Henry, Barnes eller Clarke citeras i fulltext utan sammanfattande hänvisningar. De som följer dessa källor finner att visheten tillhör Gud och ges genom Kristus, en princip som bekräftas i deras kommentarer om saligitet genom tron och Kristi uppenbarelse.
Cross-referenser – fördjupad läsning
Sammanhang som kan belysa versens ton och budskap:
Alla hänvisningar är avsedda att visa hur romarbrevets avslutning kopplar vishet, ära och Jesu uppdrag samman i en enhetlig teologisk avslutning.