Ordspråksboken 28:19 (SV1917): "Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest."

Direkt sammanhang

I Ordspråksboken illustrerar detta ordspråk ett grundläggande mänskligt val: arbete och flit som leder till försörjning, jämfört med att söka tomt nöje eller fåfänga begär som ofta leder till brist och pryda tomrum. Orden står i en samling amatörens visdomsord som uppmanar till praktisk, Gud-fruktande livsföring snarare än till slöseri eller odisciplinerat nöjesjag.

Vad texten avslöjar om Gud och tro

texten bekräftar en gudstjänande vision där Gud välsignar arbete och ansvarsfull förvaltning av jordens gåvor. Den undervisningen ligger i linje med en värld där Guds ordning av balans mellan arbete och vila speglas i skapelsen. Det visar också att Gud ser människans hjärta: flit i tjänst blir väg till uppehåll och trygghet, medan fåfänga begär ofta avslöjar en människas prioriteringar och leder till ekonomisk brist och osäkerhet.

Nyckelord och bildspråk

• Bröd till fyllest – bild av tillräcklighet och försörjning som följer av ordentlig arbetsinsats.
• Bruno av fåfängliga ting – far efter tomma nöjen och onödiga aktörer som skymmer vem som egentligen behöver prioriteras.

Relaterade bibelpassager

Genom att följa tråden i liknande visdomsord får vi en bild av konsekvenserna av våra val:

• Ordspråksboken 13:4 – Läran om att den som vill ha allt men inte arbetar blir till slut besviken.
• Predikaren 5:9 – Värdet av att följa rätt planering och uthållighet i arbete, inte drömma bort tiden.
• 2 Thessalonikerbrevet 3:10 – Moderntecken på vad som sker när någon vägrar arbeta; lärdom om ansvar.

Nuvarande tillämpning

För dagens samhälle är texten en påminnelse om att vår försörjning ibland kräver tålamod, planering och flit. Att vårda sinne för försiktighet, regelbundenhet i arbete och ansvarsfull hantering av resurser leder till stabilitet och trygghet. Samtidigt varnar texten för att söka snabba vinster genom ytliga nöjen, vilket ofta lämnar oss tomma ekonomiskt och inåt. I praktiken uppmuntras troende att skapa goda vanor: planera, spara, satsa på långsiktiga mål och vårda relationer som ger verklig mening i arbetet.

Påminnelser från äldre kommentatorer

Matthew Henry påpekar att arbetet är en naturlig del av människans kallelse och att slöhet leder till fattigdom i ande och kropp. Albert Barnes betonar att texten inte främst handlar om ekonomisk rikedom utan om hjärtats prioriteringar: vad får mest plats i vår vilja och tid. Adam Clarke lyfter fram att gudomlig visdom ofta visar sig i disciplin och måttlighet — en balans mellan arbetsinsats och rättfärdig vila inför Gud.

Sammanfattningsvis pekar Ordspråksboken 28:19 mot en livsföring där Gud välsignar flit och försiktighet, medan fåfänga och att kastar sig efter tomma nöjen leder till brist. Genom att praktisera ordet i vardagen får vi en stadig grund för försörjning, ansvar och sinnelag inför Gud.