Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Ordspråksboken 1 Ordspråksboken 2 Ordspråksboken 3 Ordspråksboken 4 Ordspråksboken 5 Ordspråksboken 6 Ordspråksboken 7 Ordspråksboken 8 Ordspråksboken 9 Ordspråksboken 10 Ordspråksboken 11 Ordspråksboken 12 Ordspråksboken 13 Ordspråksboken 14 Ordspråksboken 15 Ordspråksboken 16 Ordspråksboken 17 Ordspråksboken 18 Ordspråksboken 19 Ordspråksboken 20 Ordspråksboken 21 Ordspråksboken 22 Ordspråksboken 23 Ordspråksboken 24 Ordspråksboken 25 Ordspråksboken 26 Ordspråksboken 27 Ordspråksboken 28 Ordspråksboken 29 Ordspråksboken 30 Ordspråksboken 31Verse
Ordspråksboken 1:1 Ordspråksboken 1:2 Ordspråksboken 1:3 Ordspråksboken 1:4 Ordspråksboken 1:5 Ordspråksboken 1:6 Ordspråksboken 1:7 Ordspråksboken 1:8 Ordspråksboken 1:9 Ordspråksboken 1:10 Ordspråksboken 1:11 Ordspråksboken 1:12 Ordspråksboken 1:13 Ordspråksboken 1:14 Ordspråksboken 1:15 Ordspråksboken 1:16 Ordspråksboken 1:17 Ordspråksboken 1:18 Ordspråksboken 1:19 Ordspråksboken 1:20 Ordspråksboken 1:21 Ordspråksboken 1:22 Ordspråksboken 1:23 Ordspråksboken 1:24 Ordspråksboken 1:25 Ordspråksboken 1:26 Ordspråksboken 1:27 Ordspråksboken 1:28 Ordspråksboken 1:29 Ordspråksboken 1:30 Ordspråksboken 1:31 Ordspråksboken 1:32 Ordspråksboken 1:33
Ordspråksboken 1:14 – En varning mot svåga och delade löften
Huvudbudskapet i versen är en varning mot att dela upp arvet eller resursen som om allt står och faller med varje persons egen andel. Den som säger: "dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" beskriver en självisk och uppdelande attityd som vill kontrollera tillgångarna och skapa förutsättningarna för att andra ska bära gemenskapens bördor utan rättvisa överenskommelser. Antingen som frestelse eller som dåligt råd visar versen hur girighet och splittrat tänkande står i vägen för visdom och gemensam nytta.
Kontextuell bakgrund
Ordspråksboken samlar visdomsideal som uppmanar till lydnad under Gud och rättfärdighet i vardagen. Kapitel 1 fungerar som en vägledande inledning där saligprisarens undervisning används för att forma ett rättfärdigt beteende i samhället. Denna vers speglar en samhällelig konflikt om egendom och rättvisa: hur man hanterar saker som delas, hur man balanserar gemenskapens behov mot individuell rätt och hur frestelserna att ta genvägar genom ohederligt samarbete kan leda till fördärv.
To tolka ordagrant
Formuleringen fångar en social scen där gruppen samlas kring en beslutsamhet om hur de ska dela tillgångar. Den som talar vill att varje person i gruppen ska bidra till en gemensam "lott" och därmed få lika delning. Men i denna kontext avslöjar orden en brist på generositet och rättvisa – innan man delar bör man överväga rättvisa, mått och syftet med varje del.
Interpretationspoäng
Relaterade passager
– Liknelsen om rättvisa i fördelning och hur girighet fungerar i visdomsböckerna pekar mot att inte låta jakt på egen vinning förflytta fokus från guds suveräna råd. I andra ställen lärs det att överdriven önskan om lottens lika värde kan skymma rättfärdigheten och omsorgen om de svaga. En bredare bild av visdomens etik uppmuntrar till måttfullhet och rättfärdighet i hur resurser används.
Praktiskt avsnitt
Hur ska då en troende förankra denna vers i praktiken?
Cross-referenser
– Liknande tema i predikningar som behandlar rättvisa i delning och samförstånd.
– Tekst om att undvika girighet och främja rättfärdig förvaltning i samhällsförhållanden.
Sammanfattning
Versen varnar mot att använda gruppens gemensamma resurser som ett verktyg för karta eller maktbalans, när måttet borde vara rättvisa och omsorg. Den uppmanar till vishet i hur man delar och hur man lever i gemenskap utan att låta själviskhet härska.
Ur en historisk kommentartradition drar man lärdomar om rättvisa, gemenskap och hur man följer en bättre väg i vardagens beslut. Notera att korta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke här inte används i fullständiga citat, men deras generella resonemang stöder tolkningen av rättvisa och samhällelig harmoni.