Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
4 Mosebok 1 4 Mosebok 2 4 Mosebok 3 4 Mosebok 4 4 Mosebok 5 4 Mosebok 6 4 Mosebok 7 4 Mosebok 8 4 Mosebok 9 4 Mosebok 10 4 Mosebok 11 4 Mosebok 12 4 Mosebok 13 4 Mosebok 14 4 Mosebok 15 4 Mosebok 16 4 Mosebok 17 4 Mosebok 18 4 Mosebok 19 4 Mosebok 20 4 Mosebok 21 4 Mosebok 22 4 Mosebok 23 4 Mosebok 24 4 Mosebok 25 4 Mosebok 26 4 Mosebok 27 4 Mosebok 28 4 Mosebok 29 4 Mosebok 30 4 Mosebok 31 4 Mosebok 32 4 Mosebok 33 4 Mosebok 34 4 Mosebok 35 4 Mosebok 36



Kärnan i texten
Ordet i 4 Mosebok 30:13 visar att om en hustru förbinder sig genom löften eller återhållsamhet och hennes man upphäver dessa åtaganden samma dag som han hör dem, förblir de ord hon talat utan kraft. Det understryker mannens auktoritet att upphäva henne och att Guds nåd sedan förlåter henne.
Bakgrund och sammanhang
I Numeri och särskilt i 4 Mosebok behandlas frågor kring varje hushålls trohet och uppfyllelse av löften. Denna vers följer reglerna för hustruns löften när hon är i sin fader eller manligt ansvarsområde. Om mannen hör och avbryter innan dagen är slut, upphävs löftena; om inte upphävt behåller hon ansvaret som om det varit hennes egen beslutskraft. Det betonas att äktenskapsförhållandets ordning räknas också i religiösa gärningar.
tolkningsnoteringar
- Mannens upphävande verkar som en social och religiös godkännandeåtgärd som ger utrymme för förlåtelse och återställande.
– Guds sakramentära tomrum fylls när man erkänner och rättar upp dem som uppkommit genom osäkra löften eller återhållsamhet.
– Versen antyder att hur man hanterar löften har gudomlig vikt och att förlåtelse kommer när man agerar i rättfärdighet och ödmjukhet.
Viktiga teman
Korsreferenser och korta förklaringar
1) 3 Mosebok 27:1–8 – Om regler för heliga åtaganden och hur de överförs eller upphävs; betonar att åtagandens helighet är central i Israels lag. Förklaringen visar hur löften behandlas när de påverkar gudstjänst och familjens fromhet.
2) Andra Mosebok 21:22–25 – Om skadelidande orsakad av handling och rättvisa i straff och ansvar, vilket ger en bild av hur skadans ekonomiska och sociala konsekvenser regleras i lagen. Kopplar till hur ansvar och rättvisa regleras i hushållets åtaganden.
3) Ordspråksboken 3:27–28 – Om att inte hindra gott där man kan handla, och att inte fördröja när man har möjlighet att hjälpa. Relaterar till när man bör använda sina befogenheter och när man bör upprätthålla eller upphäva löften.
Praktisk tillämpning
Denna vers understryker att ordning och rättvisa i hemmet hänger ihop med gudomlig bildning. Om du står inför löften eller förbindelser som påverkar din familj, sök Guds vägledning och var tydlig i beslutet. Förlåtelse och nåd följer när man lever i ödmjukhet och rättfärdighet.
Huvudordning enligt tre kända kommentatorer
Matthew Henry påpekar att det visar mannens auktoritet och Guds nåd när löften upphävs i tid. Albert Barnes framhäver att lagen kräver omvärdering när människors beslut inte används rättvist. Adam Clarke betonar att förbindelser som upphöjs av man måste kunna upphävas i rätt tid för att upprätthålla rättfärdigheten i hushållet.
Exakta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används endast när de är tydligt återgivna och relevant i sammanhanget.