Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Klagovisorna 4:1 Klagovisorna 4:2 Klagovisorna 4:3 Klagovisorna 4:4 Klagovisorna 4:5 Klagovisorna 4:6 Klagovisorna 4:7 Klagovisorna 4:8 Klagovisorna 4:9 Klagovisorna 4:10 Klagovisorna 4:11 Klagovisorna 4:12 Klagovisorna 4:13 Klagovisorna 4:14 Klagovisorna 4:15 Klagovisorna 4:16 Klagovisorna 4:17 Klagovisorna 4:18 Klagovisorna 4:19 Klagovisorna 4:20 Klagovisorna 4:21 Klagovisorna 4:22
Klagovisan av Jeremias 4:9 (SV1917) i sammanhanget
Versen är en del av Klagovisorna där profeten beskriver den extremt svåra belägenheten i Jerusalem efter Jerusalems fall. Den här raden jämför plötsligt dödligt lidande genom svärdets straff med de fasansfulla, långvariga kvalen av hunger och förtäring utan näring från jorden. Bilden av de som dör genom svärdets slag står i kontrast till de som dör av hunger och tynar under köld och prövningar. Budskapet fokuserar på närvaro och rättvisa i Guds domsdag och människans sårbarhet inför Guds heliga domar.
Texten uttrycker en sorglig jämförelse: “Lyckligare voro de som dräptes med svärd… än de som dräpas av hunger.” Det är en teologisk poäng som pekar på fullständigt förödelse och avsaknad av livsförnödenheter som ett ännu mer förfärligt lidande än plötsligt dödande. Det understryker hur Guds dom kan materialiseras som extremt svåra omständigheter där människor kämpar för livets grundläggande livsuppehälletser och näring. Samtidigt speglar det Guds rättvisa: den som dör av svärdets kraft jämställs inte i sin tystnad med den som dör av svält, men båda är resultat av Guds straffande bestraffning för nationens uppror.
– Jeremia 4:9 ger ett uttryck för samma tema som 2 Krön 36:16 och Jesaja 50:11, där Guds dom manifesteras genom att folket förlorar livets grundläggande försörjning; varje stycke understryker hur allting står till inför Gud. Dessa texter belyser att när människan vänder sig bort från Gud, följer ofta tomhet och nöd – inte bara yttre fara utan en primär avsaknad av livsnödvändiga realiteter.
Versen uppmanar oss att känna igen livets sköra natur och vår beroende av Gud. Den väcker ödmjukhet och uppmuntrar till omvändelse och trofasthet, särskilt i svåra tider när vi överväldigas av nöd. Den utmanar oss att stödja varandra i nöd och att be om Guds nåd och rättvisa i samhälleliga prövningar.
SV1917:s formulering målar upp bilden av att Guds rättvisa ibland manifesteras genom extremt lidande som går längre än plötslig död. Läran är att rättvisans dom kräver att vi ser människovärdet i varje liv, att bön och omsorg följer lagens rättvisa även i svåra tider. Texten inkapslar både sorg och hopp – att Gud i sin helighet uppfostrar, bevarar och omhuldar de sina genom prövningar tills fullbordad rättvisa når fram.
Kommentarer i Bibelkommentartraditionen betonar att lidandet genom svält i Lamentationerna tjänar som en stark påminnelse om att människor är helt beroende av Guds godhet och att domens rättfärdighet väger tyngre än mänskligt lidande. Observera att endast korta, citerade uttryck kan återges här: från Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke kan vi nämna deras gemensamma poänger om Guds rättvisa och lidandets syfte i straffdom, utan att återge längre fullständiga utdrag. De brukar poängtera att Gud är rättfärdig och att befallningarna följer människans trohet eller avgörande uppror.