Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Domarboken 2:1 Domarboken 2:2 Domarboken 2:3 Domarboken 2:4 Domarboken 2:5 Domarboken 2:6 Domarboken 2:7 Domarboken 2:8 Domarboken 2:9 Domarboken 2:10 Domarboken 2:11 Domarboken 2:12 Domarboken 2:13 Domarboken 2:14 Domarboken 2:15 Domarboken 2:16 Domarboken 2:17 Domarboken 2:18 Domarboken 2:19 Domarboken 2:20 Domarboken 2:21 Domarboken 2:22 Domarboken 2:23
Domarboken 2:6 – En direkt mening
Efter Josuas död gav Israels ledare och folket sig till att lämna över landet åt var och en att behålla sin arvslott; landet fick därmed börja integreras i israeliternas gemenskap under Guds förbund, men också underlättas av de nya ledarnas arbete att försäkra territoriernas gränser.
Kontext och bakgrund
Domarbokens inledande avsnitt pekar mot övergången från Josuas fasta settlement till en period av domare där olika stammar lever sida vid sida under lokala ledare. Efter riket slogs i ättestupor och gränser fastslogs måste folket själva bege sig ut i landet och säkerställa sin plats. Det markerar en övergång från territoriell erövring till förvaltning och försvar av arvet inom folket.
Tolknings_observationer
Versen sammanfattar en ny fas: varje stam och var och en av Israels söner går till sin arvslott och tar landet i besittning. Det understryker ansvar och personligt åtagande inför föreningen under Guds löften. Samtidigt finns tonvikten på att handeln och bosättningen kräver trohet till Guds lag och samarbete mellan stammarna för stabilitet och rättvisa.
Kort tematisk lista
Relaterade bibelställen med korta förklaringar
Josua 21 — Fördelningen av stammarnas arvedelar och klargörandet av hur varje stam har ett specifikt område inom landet.
5 Mosebok 1:39 — Påminnelse om att deras barn som ännu inte är gamla nog att gå över, och hur arvet skall gå i arv när de vuxnar fram.
Domarboken 3–4 — Den fortsatta realiteten av domare som leder och befriar, med betoning på hur landet förvaltas under olika ledare och tider.
Praktiskt avsnitt
Ur historien från Domarboken 2:6 lär vi oss att trohet till Guds plan och ansvarstagande i vardagen ligger i att planera och vårda det man blivit tilldelad. Det kräver samarbete mellan stammarna och en viljan att leva enligt Guds förbund även när ledares tid förändras.
Kort sammanfattning
Versen markerar början på den praktiska perioden då Israels folk tar sina arvedelar i besittning, vardagligt arbetande och försvarande inom ramen för Guds löften, i ljuset av Josuas eftermäle. Lederskap och kollektivt ansvar går hand i hand när landet etableras som hem för Guds folk.