Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken



Job 19:13 (SV1917): Långt bort ifrån mig har han drivit mina fränder; mina bekanta äro idel främlingar mot mig.
: Job upplever djupt hur socialt utstött han blivit av människor som tidigare stod honom nära. Tolkningen pekar på en förlust av gemenskap, hot om identitet och vändningen av vänskapens avstånd som en prövning under lidandet. Trots den mänskliga avvisningen står Job i ljuset av sin tro på Gud och att hans rättfärdighet inte har lett till denna avskärmning.
Litterär kontext
I Jobs bok genomgår huvudpersonen intensiva intensiva erfarenheter av lidande och hån. I denna vers målar texten en bild av social isolering: vänner som tidigare var närstående förvandlas till främlingar. Det understryker tematikens centrala konflikt mellan lidande och socialt stöd, samt mellan människors bedömningar och Guds hemliga råd. Självständigt står Job kvar med sin integritet och sin bön om rättfärdigadhet inför Gud, trots människors likgiltighet.
Teologisk betydelse
Versen pekar på lidandets sociala dimension. Smärtan är inte bara fysisk utan även relationell: vänners avstånd speglar en gudomligt tillåtanden prövning där upplevelsen av orättvisa och ensamhet prövar håg och hopp. Inom den hebreiska kommentartraditionen tycks Job ifrågasättas om han verkligen är rättfärdig inför Gud, medan han betonar sin uppriktighet trots människors missförstånd. Det viktiga teologiska poängt är att även när människorflyttar och avskriver, är Guds mäktiga närvaro närvarande i lidandet.
Tvärsnitt i Skriften
Jämförelser med andra skrifter belyser liknande teman:
Kommentarer och inflytanden
Om vi vänder oss till äldre kommentatorer som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke, finner vi en gemensam skugga av mänsklig missförståelse inför lidande samt en betoning på att sanning och orättfärdighet ofta möter skepsis från närstående. De framhäver ofta att Job inte förlorar sin tro i ensamhetens stund och att Guds stilla röst väntar bakom lidandets dimma.
Exakt citatinslag från äldre kommentatorer (nödvändigt noterat):
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Job 19:13 möter oss med en skarp bild av hur lidandet inte bara är en personlig smärta utan även en social prövning. Vänner som tidigare varit närstående blir främlingar, vilket förstärker känslan av isolering. Men texten leder oss att se bortom människors bedömningar till Guds närvaro i lidandet. Denna kombination av socialt avstånd och trofast tro uppmuntrar till uthållighet och tillit till rättfärdighetens Gud, även när världen verkar följa andra regler.