Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken
Job 17:6 (SV1917): "Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag."
Detta versuttryck ligger i Jobs djupa lidandesrubbning. På grund av hans plågor och upplevelse av att Gud tycks vända honom ryggen, känner Job att hans liv blivit till ett offentligt vittnesmål om förkastelse. Han beskriver hur människorna ser honom som ett varsel eller ett varnande exempel – ett ordspråk som andra pekar på som ett exempel på förtvivlan, övergivenhet och orättvisa. I sammanhanget ligger betoningen inte på ett generellt angrepp mot Gud, utan på den eländiga sociala och andliga isolationen som sjukdom, ohälsa och förintelse av hedersnamn framkallar.
Huvudbetydelse
Job upplever att hans lidande gör honom till ett slags varningsflagg i samhället. Han är omgiven av kritik och misstro, och han känner att hans personliga värde förvrängs av omvärldens ljusskygga blickar. SV1917:s formulering fångar känslan av att vara indragen i ett offentligt svarsträ, där människors hån eller förakt står i fokus. Versen uttrycker en paradox: trots hans rättfärdighet och tro, ser han sig själv som ett föremål för översyn och förödmjukelse.
Nyckelteman
Relaterade passager och hänvisningar
Några liknande teman återkommer i Job: lidande som prövning och upplevelsen av hån mot den som lider. - Till exempel har vi Job 12:4 där Job ifrågasätter folkets misstro gentemot honom, och hans ord bär en vädjan om rättvisa snarare än förnedring. - I Psaltaren finns också ofta ord om att förakt och motstånd möter den rättfärdige, men Guds trofasthet lyser igenom prövningarna. - Jesaja uttalar att Guds tjänare ofta blir missförstådd och föraktad av världen men ändå är hans sändebud i lidandets gemenskap.
Konkreta korsreferenser (sammanhangsvisa):
Dessa kopplingar understryker att lidandet inte innebär förlorad värdighet inför Gud, utan ofta ett område där tro och uthållighet prövas samt där Guds närvaro och rättvisa senare manifesterar sig.
Praktisk reflektion
När vi möter personer som upplever att de hålls som offentliga ordspråk, kan vi följa Jobs exempel genom att lyssna tålmodigt och erbjuda gemenskap. Praktiskt innebär det att se bortom skenet av yttre omständigheter och erkänna en människas värde inför Gud. Vi uppmanas att vända hån till något som påminner oss om behovet av barmhärtighet och rättvisa, snarare än att förstärka stigmaet.
Avslutande sammanfattning
Job 17:6 fångar en djupt mänsklig erfarenhet: när lidandet leder till socialt förakt och uppgivelse, blir man ett ordspråk för andra. Budskapet är inte att förkasta sorgen, utan att hålla fast vid Guds rättfärdighet och håpa på hans frälsning även mitt i förnedringen. Genom Jobs ton lämnas en påminnelse om att trohet inte mättas i yttre framgång utan i trofasthet mitt i prövningen.
Urval av äldre kommentarer: Matthew Henry framhäver att prövningar ofta används av Gud för att pröva tro och ödmjuka oss; Albert Barnes betonar att människors missfall mot den rättfärdige inte ändrar Guds trofasthet; Adam Clarke lyfter fram lidandets roll i att avslöja människors inbillade stolthet och vårens ödmjukhet. Dessa röster sammanfaller i att lidandet inte förstör Nåde, utan hur man möter det avslöjar sanning om tro och Guds rike.