Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet Uppenbarelseboken



Hosea 9:15 – SV1917
All deras ondska är samlad i Gilgal; ja, där fick jag hat till dem. För deras onda väsendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke längre bevisa dem kärlek; alla deras styresmän äro ju upprorsmän.
Det omedelbara sammanhanget
I Hosea 9 riktar profeten ett hårt budskap mot Israels folk för deras trohet, där synderna har blivit systematiska. Gilgal, som nämns här, var ett centralt religiöst plats- och ceremonielt centrum i norra Israel där man tidigare firade förbundets tecken. Nu används Gilgal som bild för idolisk avvikelse och lydnadens förlust. Budskapet syftar till att Israels stam verkar som ett förträngt och upproriskt samhälle, som inte längre erkänner Gud som herre.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Guds rättfärdighet och helighet står i fokus. När ondska och förräderi når en punkt där religiösa ritualer missbrukas till stölder och avgudadyrkan, svarar Gud med avståndstagande och rättvisa. Texten visar att Guds kärlek är inte oändlig utan rättfärdighetens lyster kräver en konsekvens: att avlägsna dem som vägrar leva under hans herravälde.
Viktiga ord och bilder
– Gilgal: inte bara en plats utan symbol för nationens andliga riktning och förkastandet av förbundet när folk vänder sig till avgudar.
– Hat till dem: visar Guds vardagliga och rättfärdiga avsmak mot synderna och den upproriska hållningen.
– För deras onda väsendes skull: konsekvenserna är kopplade till själva karaktären hos folket, inte bara till yttre handlingar.
– Driva dem ut ur mitt hus: ett hot om avskiljande från gudstjänstgemenskapen och från privilegiet att vara Guds folk.
Kopplingar till andra texter
Cross-referenserna gör klart att Guds disciplin ofta följer en längre period av uppror och avvikelse, men också att vägen tillbaka kräver omvändelse och uppriktiga fromhet.
Tidsmässig och teologisk betydelse
Texten befäster att Israels nationella identitet inte är synonymt med gudstrånad. Det gyllene ordet här är rättfärdighet över ritualism: Gud söker ett hjärta som säger sig tillhöra honom och lever i lydnad. Detta tema återkommer i profeterna: yttre ceremonier saknar värde utan ett liv som speglar förbundet i praktiken.
Dn dagliga tillämpning
Vårt vad gäller i dag är att yttre gudstjänst och trohet inte får ersätta ett uppriktigt, konsekvent liv i tro. Avfallet visar sig i hur vi behandlar människor, våra prioriteringar och vår lydnad närhet till Guds ord. Om vi finner förräderi och likgiltighet mot vad Gud kallar rätt, bör vi rannsaka vårt hjärta, vända om och återuppta sanningens väg i vardagen.
Kommentarernas sammanfattning
Före detta starkt uppror i Israel, må Gud hans varning nå fram: hans hus är inte en avbild av ritual utan en gemenskap där livet överensstämmer med hans vilja. Som Henry, Barnes och Clarke påpekar, är omvändelse och rättfärdighet grunden för ett sanningstroget liv inför Gud, och disciplinen står i samband med kärlekens syfte att rädda dem som verkligen vill följa honom.
Noter: inbäddade citat från tidigare kommentatorer
Exakta korta citat som förekommer från kända kommentarer (om tillgängliga): – Matthew Henry: “[uttalande om Guds rättfärdighet och vanjur]”