Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Mosebok 1 2 Mosebok 2 2 Mosebok 3 2 Mosebok 4 2 Mosebok 5 2 Mosebok 6 2 Mosebok 7 2 Mosebok 8 2 Mosebok 9 2 Mosebok 10 2 Mosebok 11 2 Mosebok 12 2 Mosebok 13 2 Mosebok 14 2 Mosebok 15 2 Mosebok 16 2 Mosebok 17 2 Mosebok 18 2 Mosebok 19 2 Mosebok 20 2 Mosebok 21 2 Mosebok 22 2 Mosebok 23 2 Mosebok 24 2 Mosebok 25 2 Mosebok 26 2 Mosebok 27 2 Mosebok 28 2 Mosebok 29 2 Mosebok 30 2 Mosebok 31 2 Mosebok 32 2 Mosebok 33 2 Mosebok 34 2 Mosebok 35 2 Mosebok 36 2 Mosebok 37 2 Mosebok 38 2 Mosebok 39 2 Mosebok 40Verse
2 Mosebok 9:1 2 Mosebok 9:2 2 Mosebok 9:3 2 Mosebok 9:4 2 Mosebok 9:5 2 Mosebok 9:6 2 Mosebok 9:7 2 Mosebok 9:8 2 Mosebok 9:9 2 Mosebok 9:10 2 Mosebok 9:11 2 Mosebok 9:12 2 Mosebok 9:13 2 Mosebok 9:14 2 Mosebok 9:15 2 Mosebok 9:16 2 Mosebok 9:17 2 Mosebok 9:18 2 Mosebok 9:19 2 Mosebok 9:20 2 Mosebok 9:21 2 Mosebok 9:22 2 Mosebok 9:23 2 Mosebok 9:24 2 Mosebok 9:25 2 Mosebok 9:26 2 Mosebok 9:27 2 Mosebok 9:28 2 Mosebok 9:29 2 Mosebok 9:30 2 Mosebok 9:31 2 Mosebok 9:32 2 Mosebok 9:33 2 Mosebok 9:34 2 Mosebok 9:35
2 Mosebok 9:6 (SV1917) – Kontext och betydelse
I berättelsen följer vi den tionde plågan över Egypten. Efter att H ERRen låtit plågan av djurens död drabba hela Egypten, skeppar versen fram en särskild effekt: das dag efter, gör Herren så att all egyptiernas boskap dör, medan Israels barns boskap förblir oskadad. Denna plåga fungerar som en tydlig markering av att Israels Gud är Herren över naturen och över människornas handlingskraft. Plågan kommer som svar på Faraos vägran att låta folket gå, och den är konkret och synlig – en skillnad som blir ett tecken på Guds särskilda skydd och rättvisa.
Central betydelse
Versen visar hur Gud skiljer mellan Egypten och Israel. Det som drabbar egyptierna är inte bara en naturhändelse utan en rättvis konsekvens av deras idoga motstånd mot Guds vilja. Samtidigt visar det lidelsefria Guds bevakning över israeliterna: deras boskap dör inte, vilket understryker Guds omsorg och särskilda beskydd. Det sätter också liv och egendom i perspektiv: Guds dom är konkret och alldeles nyanserad – inget undgår hans uppmärksamhet.
Kärnpunkter och teman
Relaterade passager
– En jämförbar temasyn ligger i 9:3–7 där dödsfallen för djuren är specifika för Egypten och bekräftar skillnaden mellan Israels och Egyptens omständigheter.
– Efterföljande plågor belyser intensiteten i Guds dom och Guds omsorg om Israel genom att bevara deras egendom och liv.
– I kapitlets avslutning kopplas plågorna till uppmaningen att låta folket gå och fira Guds underverk; det finns en röd tråd mellan dom och befrielse.
Praktisk reflektion
Versen utmanar att se hur Gud verkar i historiska händelser för att uppfylla Sina löften. För troende idag kan det innebära att erkänna att Guds dom kan vara nödvändig för att skingra orättvisor, samtidigt som han vårdar och bevarar dem som tillhör honom. Det uppmanar till trohet inför Gud även när tecken och omständigheter verkar svåra att förstå.
Kort sammanfattning
I 9:6 sker en tydlig åtskiljning mellan Egypten och Israel: Egyptens boskap dör, Israels boskap förblir vid liv. Genom denna bedömning uppfyller Gud sina löften och framträder som den rättfärdige härskaren över naturen och historien.
Cross-references (kort förklaringar)
– 9:3–6: Förstärkt koppling mellan plågornas olika effekter och skildringen av Guds dom över Egypten jämfört med Israels bevarade egendom. Detta förstärker budskapet om Guds särskilda bevarande av sitt folk.
– 12:29–32: Befrielseaktens konsekvenser och hur plågorna leder till Faraos efterhandsbeslut, med syftet att gå igenom befrielseprojektet och leda folket mot utgången.
Kommentar i samklang: Denna text illustrerar en ofta citerad tema i äldre kommentarer: Guds suveränitet över naturens lagar och hans trohet mot sitt folk. Matthew Henry betonar hur Gud demonstrerar makt, men också hans omsorg om Israels ägodelar. Albert Barnes fokuserar på den rättvisa handlingen i att skilja mellan Egypten och Israel. Adam Clarke lyfter fram hur plågan visar att Gud verkar i historien som en rättfärdig Domare och en förvaltare av löften. En sammanvägd läsning pekar mot att Gud inte är god mot enbart en grupp, utan hans ledning syftar till att fullända hans frälsningsplan.