2 Mosebok 10:6 – SV1917

Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, så ock alla dina tjänares hus och alla egyptiers hus, så att dina fäder och dina faders fäder icke hava sett något sådant, från den dag de blevo till på jorden ända till denna dag. Och han vände sig om och gick ut ifrån Farao.

Det omedelbara sammanhanget

Detta versavsnitt avslutar en ny ordning under utplåningsplågan när Farao fortfarande vägrar låta Israelsfolk gå. Efter att ha upplevt de tio plagorna återkommer Gud till att visa sin fullständiga suveränitet över Egypten: varje hus i landet kommer att skakas av nöd och sakna utgång, så att de som varit mäktiga under tidigare dagar nu står hjälplösa. Farao får en sista förvarning om följderna av hans envisa vägran, samtidigt som det tydligt framträder hur Guds dom når även de rikaste och mäktigaste bland folket.

Vad texten avslöjar om Gud och tro

Texten visar Guds överlägsna kontroll över nationernas gång och hans trofasta besked till sitt folk. Han förser Egypten med tecken som visar att han är den enda Guden, samtidigt som han skyddar Israels hus som följer hans uppmaningar. Trohet mot Gud kräver lydnad, och uppfyllelsen av husens tomhet och de egyptiska husens skam blir en bild för hur verklig frihet kommer endast genom lydnad inför Herren.

Viktiga ord och bilder

• “upfyllda av dem” – innebörden är att tomhet och nöd i husen blir fullständigt synlig tillhörande plågan som slår igenom även inom släktled och egendom.
• “fäder och faders fäder” – en Hebreiskt uttryck för att hålla sinne och minne vid en lång kedja av generationer, vilket förstärker domen som når hela det egyptiska arvet.

Närliggande bibelord för förståelse

Liknande teman återkommer i::

• 2 Mosebok 9–10 – plågornas upprepadhet och övergången mot utgången ur Egypten; visar hur Gud konfronterar trots och förvandlar situationen till befrielse för hans folk.
• Psalm 24 – rättfärdighetens och Herrens väldiga härskar till slutstidens skönja över både nationer och människor.
• Josua 24:14–15 – Kristusförväntan om att välja Herren och följa hans väg i ett nytt land.

Cross-referenceförklaringar: de nämnda hänvisningarna betonar Guds suveränitet, människans ansvar och den överraskande vändningen från dom till befrielse.

Tolkning av de äldre kommentatorerna

Matthew Henry och Adam Clarke betonar att Guds dom inte är godtycklig men syftar till att visa herravälde och rädda ett älskat folk. Albert Barnes framhäver att denna vers understryker konsekvensen av otron och hur nationers stolthet möter verklighetens kortfattade genom fingerfärd. Deras noteringar visar samstämmighet i att Guds handlingar tjänar ett större redskap av trofasthet mot sitt löfte till Abraham, Isaak och Jakob.

Kort sammanfattning

Texten visar hur Guds domfullhet når både fysiska hem och ägo, och hur Faraos envishet förstärker plågornas genomslagskraft. Samtidigt påminner den att Guds plan ger befrielse till hans folk när lydnad följer. Det är ett kall till tro och tillit mitt i prövning.

Tillämpninge för nutiden

Hur Gud leder sitt folk genom svåra tider uppmanar till trofasta lydnad och ödmjukhet inför hans vilja. Även när omständigheterna verkar hopplösa kan vår egen ande och våra hem vara fyllda av Guds närvaro och rättfärdighet om vi vänder oss till honom i tro och ödmjukhet.