Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Predikaren 7:1 Predikaren 7:2 Predikaren 7:3 Predikaren 7:4 Predikaren 7:5 Predikaren 7:6 Predikaren 7:7 Predikaren 7:8 Predikaren 7:9 Predikaren 7:10 Predikaren 7:11 Predikaren 7:12 Predikaren 7:13 Predikaren 7:14 Predikaren 7:15 Predikaren 7:16 Predikaren 7:17 Predikaren 7:18 Predikaren 7:19 Predikaren 7:20 Predikaren 7:21 Predikaren 7:22 Predikaren 7:23 Predikaren 7:24 Predikaren 7:25 Predikaren 7:26 Predikaren 7:27 Predikaren 7:28 Predikaren 7:29



Vishet i enkelhetens balans: håll fast vid det ena utan att släppa det andra
Predikaren 7:19 (SV1917): "Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta." Det centrala påbudet pekar på en bibehållen stabilitet i livet där gudsförtröstan och ljudet i vardagen inte behöver stå i konflikt med varandra. Visheten uppmanar till stadiga principer och tillit till Gud i varje del av tillvaron.
Litterär kontext
I Predikaren tonar orättvisor, moraliska tvivel och livets skiftande väder starkt. Här förenas praktisk visdom med religiös tro: det som ger människan verklig stabilitet är inte övermodig händelseloop utan ett kongruent förhållningssätt där man håller fast vid en balanserad tro och ett klokt handlande. Versen understryker att det finns en väg genom livet där man inte tynar under press utan finner en utväg genom gudsfruktan.
Teologisk betydelse
Fruktan för Gud fungerar som en grundläggande nyckel i Predikaren. Denna gudsfruktan ger skärpa i bedömningar, tålamod i prövningar och disciplin i livsstil. När man "hålls fast vid det ena" och inte överger det andra, pekar texten på en integrerad visdom där gudsfruktan och praktisk etik bildar en oskörbar samklang. Att finna "en utväg ur allt detta" visar att Gud inte lämnar människan i håvfattighet utan leder honom igenom svårigheter—inte som flykt, utan som vägledning.
Historisk och komparativ blick
Bland äldre bibelkommentarer framträder liknande tankegångar hos de som betonar att visheten inte är avbruten från vardagen: handling enligt rättfärdighet och förtröstan på Gud ger praktiska lösningar. Matthew Henry framhäver att sann visdom är sammanlänkad med gudsfruktan och att trohet i vardagen öppnar Gud för en väg ut ur bekymmer. Albert Barnes ser i likhet en dualitet där människans tro och aktivitet samverkar. Adam Clarke betonar att fruktan för Gud leder till en rätt attityd inför livets obekväma frågor och ger modet att följa Guds väg när andra vägar verkar enklare.
Kort faktaplan – 2–3 centrala tankar
Korsreferenser
Jak 1:5‑6– om man saknar vishet ber man av Gud som ger generöst; Psaltaren 119:105– Ordet som ger ljus för stegen; Ordspråksboken 3:5–6– förtrösta på Herren av hela ditt hjärta.
För varje cross-reference: de betonar gemensam grund i gudsfruktan, ordets vägledning och praktisk tillit i livet.
Frågor för reflektion
Sammanfattning
Versen lär att verklig visdom inte innebär seghet i endast intellektuell förståelse utan levd tro där man behåller rättfärdiga principer samtidigt som man söker Guds väg i varje situation. Den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta—inte som en flykt undan livet utan som vägförbindelse där Gud leder, ger klokhet och öppnar möjligheter som mänsklig planering annars missar.
Notering om äldre kommentaarer: Poetiska uttryck och praktisk etik i texten har diskuterats av kyrkliga kommentatorer; sammantaget understryker Henry, Barnes och Clarke att en balanserad gudstron formar livets empiriska beslut.