Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
3 Johannesbrevet 1Verse
3 Johannesbrevet 1:1 3 Johannesbrevet 1:2 3 Johannesbrevet 1:3 3 Johannesbrevet 1:4 3 Johannesbrevet 1:5 3 Johannesbrevet 1:6 3 Johannesbrevet 1:7 3 Johannesbrevet 1:8 3 Johannesbrevet 1:9 3 Johannesbrevet 1:10 3 Johannesbrevet 1:11 3 Johannesbrevet 1:12 3 Johannesbrevet 1:13 3 Johannesbrevet 1:14



Bedömning av 3 Johannesbrevet 1:12 (SV1917)
I tredje Johannesbrevet är brevet till Gaius, där aposteln Johannes uppmuntrar till vänskap, trohet och omsorg om missionärer. I vers 12 bekräftar han Demetrius som en erkänd och pålitlig tjänare. Vittnesbörden om Demetrius kommer både från människorna och från sanningen själv, och aposteln svarar att han och författaren delar samma positiva omdöme.
Huvudbudskapet i versen
Demetrius har fått gott vittnesbörd av alla, ja, av sanningen själv. Vi ger honom vårt vittnesbörd, och du vet att vårt vittnesbörd är sant. Huvudpoängen är att Demetrius står som en pålitlig representant för sanningen och för den kristna gemenskapens sanna liv. Vittnesbörden inte bara bekräftar hans karaktär utan också hans auktoritet och lämplighet att tjäna i sändningen för Guds rike.
Tre centrala teman
Relaterade passager
• 2 Johannesbrevet 1:12 och 3 Johannesbrevet 1: Ahöriga uppmaningar om sanning och vittnesbörd; båda betonar det förtroende som skapats genom liv och lära. Förankring i gemenskapen och sanningens sak.
• Kolosserbrevet 1:4–6, där apostlarna betonar att tron och kärleken sprids när människorna hör evangeliet och lever i enlighet därmed. Vittnesbördet förkroppsligar tron som fungerar i praktiken.
• Titus 1:9, som talar om att hålla fast vid det sunda läro och att en arbetsman som tjänar Gud ska vara trovärdig inför andra. Liknande krav på trovärdighet och trofasthet.
Praktisk tillämpning
Detta versarbete uppmuntrar oss att värdera och stödja de som lever ut evangeliets sanning i praktiken. Det finns ett ömsesidigt ansvar i kyrkan att bekräfta goda tjänare och att följa deras ledning när deras liv och undervisning överensstämmer med det som lärts. För den som möter obekräftade påståenden, blir denna vers en påminnelse om att vittnesbörd bör vara grundat i både liv och lära.
Kort sammanfattning
Demetrius är ett exempel på hur ett liv i trohet och sanning vittnar om Guds rike. Johannes och det kristna vittnesbördet står enat i bedömningen: Demetrius är tillförlitlig och värd att stödja i tjänsten.
Centrala citat från tidigare kommentatorer
Matthew Henry och Adam Clarke lyfter fram att ett gott vittnesbörd inte bara är mänsklig erkännande utan också överensstämmande med sanningen som respekterar Kristi lära och trohet i tjänsten. För sammanhanget och tonvikten: ”Det som står i sanningen själv är det starkaste vittnesbördet.”
Korshänvisningar (kortfattade förbindelser)
• Förbindelse till apostlad ömsesidighet och erkännande i 2 Johannesbrevet och 3 Johannesbrevet. Enhet i ledarskap och tro gentemot sändningens syfte.
• Samklang med Paulus-liknande uppmaningar om trofasthet i tjänst och församlingsvård (Titus 1:9). Grundtonen är att hålla fast vid det sunda läro och stödja goda tjänare.