Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Samuelsboken 1 2 Samuelsboken 2 2 Samuelsboken 3 2 Samuelsboken 4 2 Samuelsboken 5 2 Samuelsboken 6 2 Samuelsboken 7 2 Samuelsboken 8 2 Samuelsboken 9 2 Samuelsboken 10 2 Samuelsboken 11 2 Samuelsboken 12 2 Samuelsboken 13 2 Samuelsboken 14 2 Samuelsboken 15 2 Samuelsboken 16 2 Samuelsboken 17 2 Samuelsboken 18 2 Samuelsboken 19 2 Samuelsboken 20 2 Samuelsboken 21 2 Samuelsboken 22 2 Samuelsboken 23 2 Samuelsboken 24Verse
2 Samuelsboken 6:1 2 Samuelsboken 6:2 2 Samuelsboken 6:3 2 Samuelsboken 6:4 2 Samuelsboken 6:5 2 Samuelsboken 6:6 2 Samuelsboken 6:7 2 Samuelsboken 6:8 2 Samuelsboken 6:9 2 Samuelsboken 6:10 2 Samuelsboken 6:11 2 Samuelsboken 6:12 2 Samuelsboken 6:13 2 Samuelsboken 6:14 2 Samuelsboken 6:15 2 Samuelsboken 6:16 2 Samuelsboken 6:17 2 Samuelsboken 6:18 2 Samuelsboken 6:19 2 Samuelsboken 6:20 2 Samuelsboken 6:21 2 Samuelsboken 6:22 2 Samuelsboken 6:23



2 Samuelsboken 6:20 (SV1917) – mening och sammanhang
Huvudbetydelsen i texten är att David, kung över Israel, återvänder från sitt planerade främmande härnadståg och frambär sin respekt för Guds närvaro samtidigt som hans personliga ömhet och omtanke för sin familj avslöjas. När Mikal möter honom och utsätter honom för skamsam kritik, ser vi en konflikt mellan kunglig prydnad och en trofast hjärtats öppenhet inför Gud.
Kontext och bakgrund
Detta ögonblick följer efter Davids återkomst till Jerusalem efter att han dansat och triumferat innan Herrens ark. Mikal, Sauls dotter och tidigare äktenskaplig koppling till kungens tron, motsätter sig Davids sätt att fira — hon uppfattar hans modesta offentliga uppträdande som förräderi mot kunglig värdighet. Salemskördarens ord speglar en bitterhet gentemot en någorlunda folklig och ödmjuk bild av kungen, snarare än en majestätisk show som kontrasterar mot religiös vördnad.
Tolkningspoänger
Relaterade stycken och deras koppling
– 2 Samuelsboken 6:14–16: Davids dans framför arkens syfte. Detta kopplas till Mikal:s reaktion och illustrerar spänningen mellan innerligt trohetssinne och yttre kunglighet.
– 1 Krön. 15:29: Hierarki och respekt för Guds helgedom sammanvävas med kunglig legitimitet; här ser vi hur kungens glädje inför Guds närvaro filtreras genom sociala blickar.
– Psaltaren 132:9–12: Guds trofasthet och promise om kunglig härlighet framhävs. Jämförelsen belyser att den verkliga ära kommer från överlåtelse till Herrens helighet.
Sammanfattande praktisk tolkning
Texten uppmanar till en vaksamhet inför hur andlig fromhet och ödmjuk tjänst kan yttra sig i vardagliga handlingar, även när människor omger oss med makt och status. Det är möjligt att uppleva kritik när man prisar Gud öppet, men Davids exempel uppmanar till trofasthet mot Gud före mänsklig applåd. Denna episod påminner om att sann gudsfrukt är oföränderlig oavsett människors bedömningar.
Kort citat från äldre kommentatorer
Adam Clarke och Albert Barnes noterar att Davids dans visar en hjärtats frihet inför Gud och att Israels folk borde förstå att kungens ära inte ligger i manipulation, utan i att vörda Guds närvaro. Omfången av citat hålls kort för sammanhangets syfte.
Fokus på teologi och etik
Detta stycke för oss till centrala frågor om frihet i gudsdyrkan kontra världslig bedömning; hur vi kan visa öppenhet inför Gud även när andra ser på oss i färdighet och ära. Det uppmanar till en teocentrisk syn där kungens ödmjuka firande blir ett mönster för ledarskap.