Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Samuelsboken 1 2 Samuelsboken 2 2 Samuelsboken 3 2 Samuelsboken 4 2 Samuelsboken 5 2 Samuelsboken 6 2 Samuelsboken 7 2 Samuelsboken 8 2 Samuelsboken 9 2 Samuelsboken 10 2 Samuelsboken 11 2 Samuelsboken 12 2 Samuelsboken 13 2 Samuelsboken 14 2 Samuelsboken 15 2 Samuelsboken 16 2 Samuelsboken 17 2 Samuelsboken 18 2 Samuelsboken 19 2 Samuelsboken 20 2 Samuelsboken 21 2 Samuelsboken 22 2 Samuelsboken 23 2 Samuelsboken 24Verse
2 Samuelsboken 21:1 2 Samuelsboken 21:2 2 Samuelsboken 21:3 2 Samuelsboken 21:4 2 Samuelsboken 21:5 2 Samuelsboken 21:6 2 Samuelsboken 21:7 2 Samuelsboken 21:8 2 Samuelsboken 21:9 2 Samuelsboken 21:10 2 Samuelsboken 21:11 2 Samuelsboken 21:12 2 Samuelsboken 21:13 2 Samuelsboken 21:14 2 Samuelsboken 21:15 2 Samuelsboken 21:16 2 Samuelsboken 21:17 2 Samuelsboken 21:18 2 Samuelsboken 21:19 2 Samuelsboken 21:20 2 Samuelsboken 21:21 2 Samuelsboken 21:22


Meningsbärande början
Versens kärna är att kungens beslut om ev avlåtelse eller hämnd innefattar trettioåriga konsekvenser: han förde två av Sauls söner och fem söner från Sauls sondotter Mikas barn till sin närvaro, vilket speglar hur krigets arv och släktens öde binds samman i Davids tid.
Kontext och bakgrund
2 Samuelsboken 21 är en sammanfattande del av kungssaga i taget som följer efter Kriget mot filistéerna och konflikter i kungariket. Här nämns risporna av Sauls dynasti som återuppstod i två liv: Armoni och Mefiboset, födda av Rispa, Ajas dotter, och de fem söner som Mikal födde åt Adriel, Barsillais son. Dessa namnmarkörer visar hur arv och hämnd kunde vävas samman i kungens beslut. Skälen bakom att dessa unga män kunde fås till synes likgiltigt utpekas inte i detalj här; texten pekar snarare mot Davids befäl och religiösa realiteter som påminner om trohetens och lydnadens vardag i kungadömet.
Tolkningsblickar
- Anteckningarna understryker att versen nämner arvet och släktens oavslutade historia i Davids tid. Släktskapet till Saul—en tidigare härskare—följer sinnesrörelserna i en period präglad av efterdyningar av strider och politiska avtal.
- Namnens upprepningar och identifieringar (Armoni, Mefiboset; Rispa, Mikal; Adriel, Barsillais son) riktar uppmärksamheten mot hur människor ofta befann sig i nätverk av relationer som kunde användas för politisk och militär kontroll.
Praktiska sammanfattningar
Relaterade passager och hur de hänger ihop
- 2 Samuelsboken 9:1–13: Betonar vänskaplig nåd och lojalitet i Davids kungadöme, som står i kontrast till familjekonflikter i kapitel 21.
- 2 Samuelsboken 4:4; 4:7–8: Visar hur Jesu son Salomo senare kan väva samman olika delar av kungadömets släktlinjer, vilket ger en bredare bild av hur makt och trohet ofta korsar släktbanden.
Kort praktisk tillämpning
texten påminner om att beslut som rör arv och rättvisa påverkar män och kvinnor långt fram i tiden. Som läsare uppmuntras man att överväga hur trohet, barmhärtighet och rättvisa kan vägledas i svåra krav på helig lydnad.
Exakta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke finns inte direkt uttalade här i 2 Samuelsboken 21:8 i SV1917 på detta ställe, men deras sammanfattningar betonar ofta hur Davids regering hanterar arvsfrågor och hur de hänger ihop med kungens gudfruktiga ansvar. Om några små fraser citeras i en översiktlig form från deras verk, kommer de att stödja tolkningen av versens vikt i sammanhanget utan att ändra på den grundläggande betydelsen.