Översikt över 2 Korinthierbrevet 11:22 (SV1917)

I detta kapitel bemöter aposteln Paulus två motröster i korinthierna: han försvarar sitt uppdrag och sin auktoritet genom att hänvisa till de omständigheter och erfarenheter som ledde honom till dem. Vers 22 i SV1917–översättningen uttrycker ett svar på de som ifrågasätter hans identitet och legitimitet: "Äro de hebréer, så är jag det ock. Äro de israeliter, så är jag det ock. Äro de Abrahams säd, så är jag det ock." Det är inte en egalitativ självförhävelse utan en försiktig poäng: den som tillhör folket Guds löften är inte beroende av yttre tecken utan av Guds kallelse och hans verk i livet.

I kapitlet används retoriska försvarstal där Paulus konfronterar motståndare som sprider kritik om hans apostoliska auktoritet. Han vill visa att hans identitet som kristen tjänare vilar på samma gudomliga utmaning som de yttre tecknen hos judiska folket: blodsbundet härkomst betyder inte automatiskt religiös excellens, men det visar på ett tecken där Guds löften funnit sin plats i Jesus Kristus. Paulus vill också understryka att hans erfarenheter av lidande och tjänst är omvänt bevis på hans äkthet: han har betjänat i Kristus, inte i mänsklig stolthet.

Huvudlärdomen är att tillhörigheten till Guds löften och till Kristus inte är primärt byggd på yttre identiteter eller stam, utan på hur Gud kallar och utrustar. Paulus här demonstrerar sin judiska byrd och identitet för att visa att han själv omfattar samma gudomliga liv som folket han evangelierar bland, men att hans verkliga identitet grundar sig i relationen till Kristus och i hans uppdrag som apostel. Denna poäng varnar oss mot att bedöma troende enbart efter yttre bakgrund eller status.