Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Krönikeboken 1 2 Krönikeboken 2 2 Krönikeboken 3 2 Krönikeboken 4 2 Krönikeboken 5 2 Krönikeboken 6 2 Krönikeboken 7 2 Krönikeboken 8 2 Krönikeboken 9 2 Krönikeboken 10 2 Krönikeboken 11 2 Krönikeboken 12 2 Krönikeboken 13 2 Krönikeboken 14 2 Krönikeboken 15 2 Krönikeboken 16 2 Krönikeboken 17 2 Krönikeboken 18 2 Krönikeboken 19 2 Krönikeboken 20 2 Krönikeboken 21 2 Krönikeboken 22 2 Krönikeboken 23 2 Krönikeboken 24 2 Krönikeboken 25 2 Krönikeboken 26 2 Krönikeboken 27 2 Krönikeboken 28 2 Krönikeboken 29 2 Krönikeboken 30 2 Krönikeboken 31 2 Krönikeboken 32 2 Krönikeboken 33 2 Krönikeboken 34 2 Krönikeboken 35 2 Krönikeboken 36Verse
2 Krönikeboken 32:1 2 Krönikeboken 32:2 2 Krönikeboken 32:3 2 Krönikeboken 32:4 2 Krönikeboken 32:5 2 Krönikeboken 32:6 2 Krönikeboken 32:7 2 Krönikeboken 32:8 2 Krönikeboken 32:9 2 Krönikeboken 32:10 2 Krönikeboken 32:11 2 Krönikeboken 32:12 2 Krönikeboken 32:13 2 Krönikeboken 32:14 2 Krönikeboken 32:15 2 Krönikeboken 32:16 2 Krönikeboken 32:17 2 Krönikeboken 32:18 2 Krönikeboken 32:19 2 Krönikeboken 32:20 2 Krönikeboken 32:21 2 Krönikeboken 32:22 2 Krönikeboken 32:23 2 Krönikeboken 32:24 2 Krönikeboken 32:25 2 Krönikeboken 32:26 2 Krönikeboken 32:27 2 Krönikeboken 32:28 2 Krönikeboken 32:29 2 Krönikeboken 32:30 2 Krönikeboken 32:31 2 Krönikeboken 32:32 2 Krönikeboken 32:33
2 Krönikeboken 32:20 — Immediate setting
Detta vers-ögonblick fångar kung Hiskias dagar; Israels kungarike står inför ett hot av Assyriens fulla styrka. Hiskia och profeten Jesaja, Amos’ son, ropar till himmelen som svar på det stora trycket och den mänskliga förtvivlan som följer under belägringen. Det är en ögonblicklig bön som förenar kungens ledarskap med profetens gudstron: när allt mänskligt verkar motstridigt och jordens försvar brister, vänder de sig till Gud i bön.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten framhäver att Gud hör bön och svarar när hans folk ropar till honom i nöd. Hiskias och Jesajas gemensamma rop till himmelen visar att deras tro inte är vildsint hopp utan förankrad i Guds trofasthet. Även i faran är det inte människans kraft som räddar, utan Guds hand som utkräver rättfärdighet och visar nåd. Denna bön understryker att tillit till Gud inte är ett avlägset tecken utan ett konkret handling i kris.
Viktiga ord och bilder
Kopplingar till andra bibelpassager
- Andra kungaböckerna och Jesaja berättar ofta om människors rop till Gud i belägringar och prövningar, där Gud ingriper till dem som söker honom. Fördjupning i hur bön förenar tro och konungslig ansvarstagande kan ses i liknande berättelser om attropa till Gud när hoten ökar.
- Psalmerna visar liknande tema: de som ropar till Gud i nöd finner tröst i Guds trofasthet. Bönens kraft anses ge hopp även när mänsklig styrka tycks otillräcklig.
- Andra profetiska ord om tron som väntar på Guds omvändande omsättning av omständigheter stärker bilden att troens rop är rättfärdig handling inför Gud.
Huvudlära i texten
Hiskias och Jesajas rop illustrerar att gudstro inte flyr från faror utan står fast i ordet och trosövningen. Gud är inte svag när människor står inför överväldigande fiender; han hör rop, svarar med nåd och befriar enligt sin plan. Det är en påminnelse om att bön är ett viktigt redskap för troende i varje kris, och att samverkan mellan ledarskap och profetisk ordning stärker gemenskapens hopp.
Praktisk tillämpning för nutiden
När vi möter personliga eller kollektiva hot, uppmuntras vi att vända oss till Gud i bön som ett första och viktigaste steg. Tillit till Guds trofasthet formar vår uthållighet och vår vilja att handla rätt inför andra. I praktiken innebär det att be om vishet i beslut, söka gemenskapens stöd och vänlighet, samt lyda det som anses rätt i ljuset av Guds ord.
2–3 relevanta korsreferenser
• Psaltaren 3:6–7 – om att lita på Herren i fara och att hans vördnad ger skydd.
• Jesaja 37:16–20 – konkret exempel där bön möter överhängande hot och Gud ingriper till sitt folks försvar.
• 2 Krönikeboken 32:21 – profetens ord och härskars beslut i en liknande kontext, där beroendet av Gud gör skillnaden.
Beskrivningen ovan bygger på en konsekvent sammanfattning av textens centrala budskap och den klassiska teologiska tolkningen i offentlig domsöversättning.