Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
2 Krönikeboken 1 2 Krönikeboken 2 2 Krönikeboken 3 2 Krönikeboken 4 2 Krönikeboken 5 2 Krönikeboken 6 2 Krönikeboken 7 2 Krönikeboken 8 2 Krönikeboken 9 2 Krönikeboken 10 2 Krönikeboken 11 2 Krönikeboken 12 2 Krönikeboken 13 2 Krönikeboken 14 2 Krönikeboken 15 2 Krönikeboken 16 2 Krönikeboken 17 2 Krönikeboken 18 2 Krönikeboken 19 2 Krönikeboken 20 2 Krönikeboken 21 2 Krönikeboken 22 2 Krönikeboken 23 2 Krönikeboken 24 2 Krönikeboken 25 2 Krönikeboken 26 2 Krönikeboken 27 2 Krönikeboken 28 2 Krönikeboken 29 2 Krönikeboken 30 2 Krönikeboken 31 2 Krönikeboken 32 2 Krönikeboken 33 2 Krönikeboken 34 2 Krönikeboken 35 2 Krönikeboken 36Verse
2 Krönikeboken 12:1 2 Krönikeboken 12:2 2 Krönikeboken 12:3 2 Krönikeboken 12:4 2 Krönikeboken 12:5 2 Krönikeboken 12:6 2 Krönikeboken 12:7 2 Krönikeboken 12:8 2 Krönikeboken 12:9 2 Krönikeboken 12:10 2 Krönikeboken 12:11 2 Krönikeboken 12:12 2 Krönikeboken 12:13 2 Krönikeboken 12:14 2 Krönikeboken 12:15 2 Krönikeboken 12:16
2 Krönikeboken 12:6 (SV1917) – Kontext och betydelse
I denna vers beskriver förstenarna Israels konung och folket hur de inför kungens beslut och Guds dom står fram och erkänner Herrens rättfärdighet. Efter att kung Roboam förkastat råd från äldre och följt sina egna planer, ledsom konsekvensen av belägring och straff träder fram. När de riktar upp sig inför Herren bekänner de att Herren är rättfärdig, och det markerar en vändpunkt mot ödmjukhet, bättring och ett återupptaget förhållande till Gud.
Central mening
Ordet i 12:6 fångar en ödmjukad inställning inför Guds rättfärdighet. Det är inte bara en teologisk deklaration utan en livsavgörande vändpunkt: erkänna Gud som rättfärdig i sina domar och i sitt sätt att leda landet. Genom erkännandet öppnas vägen för bättring och en ny lydnad under Guds vilja.
Nyckelteman
Relationer till andra bibelställen
• 2 Krönikeboken 7:14 – när folket omvänder sig och ber om Guds ansikte, förbinder Gud att höras och välsigna. Denna vers speglar samma tema: ödmjukhet och bön framför rättfärdighetens Gud.
• Jesaja 45:23–24 – universell erkännande av Guds rättfärdighet och människans ansvar; betonar att alla böjer knä och bekänner att Gud är Herren.
• Psalm 51 – en bön om Guds rättfärdighet som formande av ett hjärta och upprättande av ett rättfärdigt liv efter synd.
Praktisk tillämpning
När vi möter konsekvenser av våra val, kan en uppriktig bekännelse av Guds rättfärdighet leda till bättring. Erkänn vad som varit fel, sök Guds vägledning och vänd åter mot lydnad. Denna attityd öppnar vägen för nytt hopp och hållbart omvändelseklimat i vår relation till Gud.
Sammanfattning
I 12:6 framträder ett tydligt ögonblick av kollektivt erkännande: Herren är rättfärdig. Genom ödmjukhet inför Guds dom och en vilja att följa hans väg öppnas en väg till återställande, lydnad och välsignelse trots tidigare felsteg. Det är en påminnelse att sanningens erkännande är grund för gudstjänst och gemenskaps välmående.
Konkret kommentar (inspirerad av klassiska exegeter)
Matthew Henry betonar att ödmjukhet går före välsignelse och att en rättfärdig Gud kräver uppriktigt hjärtats ånger. Albert Barnes framhäver att erkännandet av rättfärdigheten visar på en verklig insikt om Guds rättvisa och mänsklig skuld. Adam Clarke påminner om att denna blick mot rättfärdighet är grundstenen för ett nyförsonat förhållande till Gud, inte för att människan förtjänar, utan som ett svar på Guds trofasthet. Tillsammans pekar de på att ett ödmjukt erkännande av Guds rättfärdighet är nyckeln till reell omvändelse och guds välsignelse.
Exakta citat från ovan nämnda kommentatorer återges endast i återgivande sammanhang och används för att stödja tolkningar i en sammanhängande svensk kommentar.