Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
1 Timotheosbrevet 1:1 1 Timotheosbrevet 1:2 1 Timotheosbrevet 1:3 1 Timotheosbrevet 1:4 1 Timotheosbrevet 1:5 1 Timotheosbrevet 1:6 1 Timotheosbrevet 1:7 1 Timotheosbrevet 1:8 1 Timotheosbrevet 1:9 1 Timotheosbrevet 1:10 1 Timotheosbrevet 1:11 1 Timotheosbrevet 1:12 1 Timotheosbrevet 1:13 1 Timotheosbrevet 1:14 1 Timotheosbrevet 1:15 1 Timotheosbrevet 1:16 1 Timotheosbrevet 1:17 1 Timotheosbrevet 1:18 1 Timotheosbrevet 1:19 1 Timotheosbrevet 1:20
Till dem höra Hymeneus och Alexander
1 Timotheosbrevet 1:20 i SV1917 säger: “Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.” Paulus nämner här två personer som avvikit från den sunda läran och orsakar skada i församlingen. Genom att överlämna dem åt Satan uttrycker han en radikal disciplin som syftar till korrektion och avhållsamma konsekvenser, så att de till sist återvänder till tron.
I första Timotheosbrevet ligger tonvikten på ordning i församlingen och på hur ledarskap och läror ska skyddas mot falska läror. Hymeneus och Alexander nämns endast här och i flera andra brev där Paulus varnar för orena läror och öppna avvikelser från evangeliet. Disciplinen “överlämna åt Satan” är inte en tear-down-handling utan en kyrklig åtgärd som återspeglar en teologisk tro på Guds helgelsearbete: om människor vägrar låta sig tuktas av Kristus, kan deras fallenhet leda dem till konsekvenser som är avsedda att väcka omvändelse.
Det centrala är den allvarliga tillrättavisningen av dem som har smädat eller förstört rätt undervisning. Pauluses ord visar att disciplin har en plats i en sund gemenskap när lära och moral sätts i gungning. Sådan disciplin syftar inte till att förgöra utan till att söka återupprätta dem som går vilse i tron. Det är en påminnelse om att tuktan och ansvar vilar på ledarskapets uppgift att skydda församlingen och samtidigt ge möjlighet till ånger och förnyelse.
Matthew Henry betonar att denna handling inte är personlig hatiskhet utan ett nödvändigt skydd för kyrkan och en uppmaning till ödmjuk repentance när falska ord sprids. Albert Barnes ser talen som en manifestation av den kristna disciplinens skyldighet att hålla det som är heligt och rensa bort det som hotar undervisningen. Adam Clarke påpekar att “överlämna åt Satan” symboliserar en tidsbegränsad avskärmning från gemenskapen, där disiplinens mål är återupprättelse snarare än straff.
1) 1 Kor 5:13 - Luktningen av dem i synd och människors ansvar att döma sinnet i enlighet med evangeliet. Förklarar hur en fallna individ skiljs åt för att bevara gemenskapens helighet. Förklarar disciplinens målsättningar.
2) 2 Kor 2:6-8 - Uppmuntrar att återuppta den som ångrat sig och som blivit rättad, så att inte Satan får överhanden.
3) Titus 3:10 - Om någon människa sprider oriktig undervisning, var önskar man en avhållsamhet från denne.
Versen 20 placeras i ett sammanhang där kyrkan skyddar sin lära och andliga helhet genom kärleksfull disciplin. Hymeneus och Alexander ses som exempel på dem som har överdrivit motgivelserna i lärofrågan, och Paulus förklarar att deras tuktning tjänar till att hindra vidare smäde och skada på Guds folk. Genom disciplinen finns utsikter till återvändo och förstärkning av gemenskapen i trosvisshet.