Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
1 Samuelsboken 1 1 Samuelsboken 2 1 Samuelsboken 3 1 Samuelsboken 4 1 Samuelsboken 5 1 Samuelsboken 6 1 Samuelsboken 7 1 Samuelsboken 8 1 Samuelsboken 9 1 Samuelsboken 10 1 Samuelsboken 11 1 Samuelsboken 12 1 Samuelsboken 13 1 Samuelsboken 14 1 Samuelsboken 15 1 Samuelsboken 16 1 Samuelsboken 17 1 Samuelsboken 18 1 Samuelsboken 19 1 Samuelsboken 20 1 Samuelsboken 21 1 Samuelsboken 22 1 Samuelsboken 23 1 Samuelsboken 24 1 Samuelsboken 25 1 Samuelsboken 26 1 Samuelsboken 27 1 Samuelsboken 28 1 Samuelsboken 29 1 Samuelsboken 30 1 Samuelsboken 31Verse
1 Samuelsboken 2:1 1 Samuelsboken 2:2 1 Samuelsboken 2:3 1 Samuelsboken 2:4 1 Samuelsboken 2:5 1 Samuelsboken 2:6 1 Samuelsboken 2:7 1 Samuelsboken 2:8 1 Samuelsboken 2:9 1 Samuelsboken 2:10 1 Samuelsboken 2:11 1 Samuelsboken 2:12 1 Samuelsboken 2:13 1 Samuelsboken 2:14 1 Samuelsboken 2:15 1 Samuelsboken 2:16 1 Samuelsboken 2:17 1 Samuelsboken 2:18 1 Samuelsboken 2:19 1 Samuelsboken 2:20 1 Samuelsboken 2:21 1 Samuelsboken 2:22 1 Samuelsboken 2:23 1 Samuelsboken 2:24 1 Samuelsboken 2:25 1 Samuelsboken 2:26 1 Samuelsboken 2:27 1 Samuelsboken 2:28 1 Samuelsboken 2:29 1 Samuelsboken 2:30 1 Samuelsboken 2:31 1 Samuelsboken 2:32 1 Samuelsboken 2:33 1 Samuelsboken 2:34 1 Samuelsboken 2:35 1 Samuelsboken 2:36



Herren är den helige enbart: ingen klippa som vår Gud (1 Samuelsboken 2:2, SV1917)
Huvudtanke: Det centrala budskapet i denna vers är att Gud står ensam i sin helighet och i sin otillgängliga majestät. Ingen annan är lik honom; inget mäktigt stödverk eller klippa kan ersätta honom. Denna insikt fördjupar trons tillförlitlighet och ödmjukhet inför en Gud som inte saknar någonting men som själv är fullkomlig i all sin väsen och handling.
Litterär kontext
I början av den sång som Hanna sjöng i 1 Samuelsboken 2 (Hanna’s lovsång) framträder en struktur av känslomättade observationer om Gud och hans verk. Vers 2 sammanfattar den centrala poängen i lovsången: Guds helighet står i en unik kategori; han är den enda som är hel och fullkomlig i sitt väsen. Denna ärlighet framför den mänskliga begränsningens perspektiv speglas tidigt i texten, där Gud framställs som den klippa som människan förankras vid och som samtidigt är den som skyddar och domen över Guds folk rättfärdighet.
Theologisk betydelse
Versen understryker tre aspekter som återkommer i hela Skriften:
Kopplingar i Skriften
Följande passager speglar liknande teman och kan ge en bredare förståelse:
Det övergripande teologiska samspelet är att heligheten och storheten hos Gud stärker vår tillbedjan och vår ödmjuka hållning inför hans råd och dom.
Reflektionsfrågor
Sammanfattning och tillämpning
Denna vers presenterar en tydlig utsaga om Guds absoluta helighet och överlägsenhet. Ingen annan har samma helighet som Herren, och ingen klippa kan jämföras med vår Gud. Genom att hålla fast vid hans fullkomlighet uppmuntras tro och tillförlitlighet; vi förblir fast förankrade i en Gud som är både rättfärdig och barmhärtig. I detta fundament finner vi trygghet och ödmjuk lovsång, likt hur Hanna uttryckte tro och tacksamhet i sin sång.
Exakta citat från äldre kommentatorer (begränsat): "Ingen är helig såsom HERREN ty ingen finnes förutom dig" — sammanfattas i Matthew Henrys andaktsfulla betoning av Guds unik helighet; Albert Barnes betonar Guds absoluta överlegenhet; Adam Clarke noterar Guds fasta klippa-gestalt som bild för hans oföränderlighet.