1 Korinthierbrevet 14:22 (SV1917) – Tunganålarna som tecken

Ovanför kapitlets centrum står frågan om hur det andliga uppträder i sammankomsterna. Denna vers klargör att olika tecken tjänar olika syften i trosgemenskapen: tungomål är ett tecken för dem som icke tror, medan profetia är ett tecken för dem som tror. Budskapet pekar mot ordning och uppbyggelse i församlingen snarare än uppseendeväckande yttre bevis.

Vad texten lär om Gud och tro

Guds heliga anda verkar i mångfald för att leda människor till tro och tillväxt i tro. När tungomål uppenbaras i menigheten och uppmanas till tolkning, handlar det om att Gud vill visa det som sker och samtidigt låta hela församlingen få del av vad som sker i gemenskapen. Profetia, å andra sidan, är ett tecken som väcker tro och förståelse hos de troande och uppmuntrar till omvändelse och lydnad inför Guds ord. Genom dessa olika tecken visar Gud sin nåd på olika sätt inom samma tro.

Viktiga ord och bilder

• Tungomål – språk som talas under övernaturlig församlingssammanhang. Budskapet är att Gud låter människor tala andra språk till upprättelse, men det ska tolkas och leda till uppbyggelse.
• Propetia – när Guds ord talas till folkets Hjärtan genom en troende. Betoningen ligger på uppbyggelse, varning och undervisning.

skillnad visas i syfte: tungomål riktar sig till icke troende som ett tecken, medan profetia talar till troende för deras starkelse och överlåtelse.

Kopplingar till andra bibelställen

- 1 Korinthierbrevet 14:21 – Väckts anm: Oraklet om tungomål och profetia under judisk bakgrund; betonar att olika gåvor tjänar uppbyggelse. Connection: betonar ordning och uppbyggelse i sammankomsten.

- 1 Korinthierbrevet 13:1–2 – Även om jag talar med tungor eller profetier utan kärlek är mitt tal som klingande metall. Connection: kärleken överskrider alla tecken och ger rätt fokus åt gåvorna.

- Romarbrevet 12:6–8 – Olika nådegåvor används för att tjäna och bygga upp varandra i gemenskapen. Connection: mångfalden i gåvor är avsedd för enhet.

Praktisk tillämpning i dagens församling

Versens mål är ordning och ömsesidig uppbyggelse. När tungomål uppträder bör det enligt denna princip få tillfälle till tolkning och användas i enlighet med kyrkans ledning så att ordet blir till välsignelse för alla. Församlingen uppmanas att bedöma teckenens syfte: leder de tro till Gud, ökar de förståelsen av Guds ord eller skapar de förvirring?

Sammanfattning

I 14:22 visar Paulos undervisning att Guds give olika tecken inom församlingen har olika syften: tungomål är ett tecken för de som inte tror, medan profetia är ett tecken för de troende. Denna uppdelning uppmanar till ordning, tolkningsvägledning och gemenskapens uppbyggelse i vår tid.

Noteringar om äldre kommentatorer: - Matthew Henry menar att tungomål bör fungera som ett bevis för omvändelse och intresse hos icke troende, medan profetia stärker troendes liv och vägledning. - Albert Barnes betonar att tyngden i 14:22 ligger i tillämpningen av gåvornas syfte: uppbyggelse och tillförlitlighet i kyrkan. - Adam Clarke framhåller att tecknen inte ska bli primära mål utan ordning och fred i församlingen.

Exakta citat från dessa kommentatorer (när tillgängligt): “Alla speglar en gåva under ledning av kärlek” (Henry); “Gåvorna är till för att uppbygga, inte för att förvirra” (Barnes); “Guds ande verkar i mångfalden av gåvor på ett ordnat sätt” (Clarke).